Stella, Mercy och Martha – studenter från Kenya

Stella, Mercy Wangui och Martha är tre framåt tjejer från Kenya som gett sig till Sydafrika för högre studier. De är några av en lång rad studenter som varit assistenter i biblioteket där jag arbetat. Jobbar man ihop så hinner man lära känna varandra ganska väl.

Jag mötte nyligen Stella igen på trappan till ’Student Centre’. ’På onsdag åker jag hem till Kenya för att söka jobb’, sa hon. ’Jag är trött på Sydafrika och längtar hem. Det är lugnt i Kenya nu, och här är det så svårt för oss utlänningar att få jobb’. Jag minns henne som en snabbtänkt, duktig och lite reserverad person.  Sedan dess har hon hunnit bli klar med sin master examen i utvecklingsstudier och sedan haft jobb som forskarassistent. När jag berättade för en annan student att jag mött henne, fick jag höra att hon inte berättat hela sanningen. Stella hade inte fått förlängt visum. Och det är sant att Sydafrika har skärpt reglerna. För att som utlänning få arbetstillstånd måste man ha en utbildning som det är brist på här. Och det är lätt att förstå, att med så hög arbetslöshet, mellan 40-60 %, mellan 18 och 35 år 73 % (The Big Issue, 30 March – 20 April 2012), måste man först tänka på landets medborgare. Sydafrika gör ändå väldigt mycket för övriga Afrika genom att ta emot flyktingar från många olika länder där det är konflikter och krig. Bara från Zimbabwe finns långt över 3 miljoner. Vad som är svårare att förstå är att de vägrat förlänga visum för studenter som är halvvägs i sina studier. Detta hände nyligen vid University of Limpopo, där polisen hämtade zimbabwiska studenter och släppte av dem vid gränsen. 

Mercy Wangui tog sin masterexamen i förra veckan, då det var ’graduation’ . Det har tagit lång tid för henne att bli klar, men det är inte enbart hennes fel. Hon har råkat ut för problem med handledare, vilket inte är så ovanligt. Den första bytte fakultet och ville inte fortsätta med de studenter han hade. Den hon sedan så småningom fick har varit alltför upptagen och under långa tider varit oanträffbar.  Hennes avhandling är en studie av ‘Institute for Healing of Memories’ och hur de arbetar med människors helande i olika grupper i det sydafrikanska samhället. När Mercys kurs i freds- och konfliktstudier fick möjlighet att delta under ett veckoslut och också träffa Father Michael Lapsley, som leder institutet, blev hon så fascinerad av denna metod att hon ville skriva om den och sedan ta med sig den kunskapen hem till Kenya.

Mercy är yngst i en familj med 5 flickor och några pojkar. Alla fem flickorna har fått utbildning trots att deras far ansåg att bara pojkarna behövde det. ’Mamma gick då med i en grupp med kvinnor från vår församling i den katolska kyrkan, som vi tillhör, och tillsammans har dessa kvinnor gett utbilding till alla sina döttrar’, berättade Mercy för mig. Tillsammans hjälptes de åt att betala utbildningen för den ena dottern efter den andra genom att sälja varor på marknaden. Mercy har systrar som är lärare och en av dem alldeles nybliven sjuksköterska.  

Martha, just nu inne på andra året av sin masterstudier i ’public administration’, är förlovad med Darlington från Zimbabwe sedan flera år. Så fort de lyckats resa hem till sina respektive familjer och presenterat varandra vill de gifta sig. Men det är många problem på vägen för dem. Martha fick vänta ett helt år för att få sitt ’study permit’ förnyat. Det är vanligt att studenter får vänta så länge. Och så länge man inte har upphållstillstånd går det inte att tillfälligt lämna landet. Darlington, som nu är registrerad för doktorandstudier och samtidigt är en mycket uppskattad lärare i engelska i ett gymnasium i Kayelitsha, nekades förnyat tillstånd av obegriplig anledning. Bl. a. rektorn på skolan där han arbetar har protesterat. Darlington ville göra ett uppehåll med sin undervisning för ett par år sedan och koncentrera sig på studierna, men rektorn släppte honom inte. Genom att spela teater med sina elever tränar han dem också i engelska. De har nu blivit så erfarna och kända att de får framträda offentligt. Bl. a. har de spelat på Baxter Theater en av de stora teatrarna i Kapstaden. Återigen missar jag dem den 15 april då de ska spela i Green Point Park, där det alltid är mycket människor en söndageftermiddag. Många av dessa elever går vidare till högre studier. Med stöd och protester från olika håll har han nu fått sitt arbetstillstånd, men väntar på en hel årslön som inte kunde betalas ut för att han inte hade upphållstillstånd. Till nästa år vet de inte var de kommer att befinna sig. Martha kommer att vara klar med sin examen och Darlington hoppas på ett stipendium för att kunna studera vidare någonstans i världen. När jag en gång frågade dem i vilket land de planerar att slå sig ner, svarade de att de kan bo i vilket afrikanskt land som helst bara det är lugnt och en framtid för deras barn de hoppas få. 

För några år sedan var dessa tre kvinnliga studenter ganska så uppgivna när det gällde deras eget land och utbildade kvinnors möjlighet där. ’Vårt land är väldigt patriarkalt och leds av äldre män som inte vill släppa in oss kvinnor’, sa de.  Men Kenya idag gör stora framsteg, så man får hoppas att det också sker förändring i genderfrågor och att unga framåt kvinnor som Mercy Wangui, Martha och Stella får vara med och förändra.