Julhälsning från Kapstaden 2010

Stenläggningen på gården är så het under mina bara fötter att det bara går att stå kvar ett par sekunder. Det är den 20 december, dagen efter 4e advent, och dags att skriva en julhälsning till familj och vänner. Till skillnad från alla rapporter vi får från ett snötäckt Europa har sommaren anlänt på riktigt här. Blir det vår sista jul i sommarvärme? I alla fall blir det som anställda av Svenska Kyrkan. Tre månader återstår till vi lämnar Sydafrika, våra arbeten och vårt liv här. Det känns vemodigt. Säkert har många känt som vi gör nu, men sällan eller aldrig har jag hört någon av de äldre missionärerna hemma i Uppsala tala om hur det känts. Samtidigt blir längtan hem till Sverige tydligare ju mer vi närmar oss.

Mina tankar och tacksamhet går tillbaka till några händelser under ännu ett rikt år som gått. Så mycket mer har naturligtvis hänt i detta ytterligheternas land och många fler roliga och glädjande besök har vi haft.

Under några dagar i slutet av januari hade vår kyrka besök av en kör bestående av körledare från församlingar från hela Sverige, ledda av Anders Nyberg. De var här för att inspireras och föra nya toner vidare in i sina församlingar. Resan ingick i Svenska Kyrkans internationella arbetes gränsöverskridande körprojekt. Här i Kapstaden mötte de kören från Eureka församling och deltog i en konsert och gudstjänst tillsammans med dem. På söndagseftermiddagen samlades de båda körerna hemma hos oss. Med sittplatser inne och ute skulle nog alla få plats tänkte jag. Men alla ville vara tillsammans i solen i trädgården och inte gå miste om något. Det blev en härlig gemenskap trots trängseln och vilken sångglädje.











Letitia Lekay, min bibliotekariekollega under fyra år, slutade i mars. Det var dags för henne att gå vidare och jag uppmuntrade henne att söka jobb trots att jag gärna hade velat att hon skulle stanna så länge jag var kvar. Som fakultetsbibliotekarie på universitetsbiblioteket har hon nu ett utmanande och intressant arbete. Datorerna, som stals vid ett inbrott ungefär samtidigt som hon lämnade, blev så småningom ersatta och jag fick en ny kollega, Zandile Cekiso. Bl. a. genom kontakt med Letitia, och också när jag själv deltagit i information och träning, har jag kunnat se stora förbättringar som universitetsbiblioteket på UWC genomgår genom att nu ha en mycket kompetent ledning. En medveten personalpolitik strävar efter att komma bort från rester från apartheidtiden. Personalen utbildas och specialiseras. En utåtriktad verksamhet mot de olika institutionerna pågår för att föra ut kunskap till studenter och lärare om vad biblioteket har att erbjuda. Ett ”repository” har öppnats, en hjälp för akademiker att publicera vad de skrivit via bibliotekets webbsida.

Från vårt Sverigebesök framstår Världens fest i Växjö 4-6 juni som en viktig händelse i Svenska kyrkan och ett fint minne för oss med möten med många gamla vänner.
Också besöket till Ledsjö och dess nu färdiga och återinvigda kyrka blev en stark upplevelse, så vacker, varje detalj symboliserande något.
Men tanken på kyrkan i Delft, det enkla skjulet som under detta året varit en av våra kyrkor, dyker oundvikligen upp. Båda kyrkorna har sitt berättigande. För Ledsjö församling var det en stor utmaning att bygga upp sin kyrka efter branden. För församlingen i Delft är det hela tiden en kamp att skydda det lilla de har och hoppas på att en dag också kunna bygga en mer permanent kyrka.
















Irma Anna, vårt andra lilla barnbarn, föddes i juli efter att vi återvänt till Kapstaden. Det fick bli en tur till till Sverige för att få träffa henne och också hennes storebror Jakob. Som en röd tråd genom hela året löper det dagliga mötet med studenter. Lillian som envist avslutade sina kurser trots sorgen över att på två år ha förlorat båda sina föräldrar och en älskad moster, gymnasierektorn som blev mördad förra året.
Jackson som tog med sina små döttrar på sin promotion (graduation) för att tidigt påverka dem till studier.

Roligt var också att träffa Johanna i Windhoek nyligen. Hon tog sin masters redan 2002, är nu anställd på Polytechnic of Namibia (ett av universiteten) och på väg att doktorera.


Den här tiden på året dyker minnet av min vän Leonora upp, vår granne på 70-talet här i Kapstaden. Vi hade samma födelsedag strax före jul. Redan när vi lärde känna varandra började hon visa tecken på sjukdomen MS och blev långsamt sämre, förlorade rörelseförmågan och förmågan att tala. Hon förlorade till synes allt, men ändå inte sitt goda humör och sin humor. Vid hennes begravning för 2½ år sedan var den Katolska kyrkan fylld av vänner av alla de slag, t o m en hel kyrkbänk med muslimer. En barnkör från ett barnhem sjöng och biskop och flera präster officierade.

Areona Waggenstroem, operaelev på University of Cape Town, inledde med sin klara, vackra röst ”9 lessons and carols” i vår församling igår den Fjärde advent. Precis som i Svenska kyrkan var dagens tema Herrens moder, Maria.

Once in royal Davids city,
Stood a lowly cattle shed,
Where a mother laid her baby,
In a manger for His bed:
Mary was that mother mild,
Jesus Christ, her little Child.

Att få fira jul mitt i sommarlovet är härligt!

Tack till alla familjemedlemmar och vänner för det gångna året.

God Jul och Ett Gott Nytt År 2011 önskar Barbro

Bilderna går att förstora om man klickar på dem.