Efter fotbolls-VM

Också den llilla flygplatsen i Bloemfontein imponerar

Det är svårt att låta bli att känna stolthet över Sydafrika när man landar på den imponerande flygplatsen i Johannesburg. ”Då skulle ni se den nya King Chaka International Airport i Durban”, kommenterade en markvärdinna. Inte så stor, men lika imponerande med sin vidunderliga utsikt över bergen i öst och väst är Cape Town International. Nybyggt eller nyrenoverat med skinande blanka stengolv, stora välkomnade fotografier och konst har man lyckats skapa ett mottagande i världsklass för turister och då särskilt för dem som kom till fotbolls-VM. Mest positivt är dock det trevliga bemötandet man får av glada, pratsamma och öppna anställda. Detta är också något som kännetecknar de flesta sydafrikaner och mot alla odds gör det så lätt att älska detta land.

Men utanför ankomsthallen i Kapstaden hänger raden av flaggor, representerande alla de deltagande nationerna i VM, lite vemodigt smutsiga och sönderblåsta. VM är över och vardagen med dess verklighet är här. Det är sant att VM blev en succé för Sydafrika som nation när det pågick. Man imponerade på världen. Det blev också en hjälp till sammanhållning, en vikänsla, under gemenensam flagga för en kort tid. T o m de kriminella tog en paus, stölder minskade och det kändes härligt att kunna gå på gatorna i stan’ efter mörkrets inbrott.

Som alltid här finns också en helt annan sida. Glädjen och stoltheten byts lätt mot oro inför framtiden när man kastas mellan ytterligheter. Inte många km från flygplatsen i Kapstaden ligger t ex Delft med sina små lådor till hus, rakt på den platta sanden. Här är fattigdomen stor, droger och kriminalitet härskar. En av Lutherska kyrkans små församlingar finns här, i en kyrka mer som en barack där vinden drar genom de trasiga fönstren så gardinerna står rätt ut.

I People’s Post, den lokala gratistidningen vi får i brevlådan varje vecka, recenserades nyligen en nyutkommen bok, ”South Africa’s World Cup: A legacy for Whom?” Författaren, Eddie Cottle, arbetar som samordnare för byggnadsarbetare. En kampanj som hjälpte dem att få arbete före fotbolls-VM och nu efter. Han håller också på med forskning inom området. Boken visar på en annan sida av myntet.

Enligt boken: - Sydafrika spenderade R 39.3 miljarder (1 Rand = 1 SEK ca) istället för budgeterat R 2.3 miljarder. - Fifas inkomst ökade med 50 % jämfört med VM i Tyskland och tjänade R 25 miljarder skattefritt. Afrikas första VM blev den mest vinstgivande i Fifas historia. - Cape Town Stadium, som hittills bara haft en match efter VM, kostar R 46.5 miljoner per år. - Kinesiska arbetare som tillverkade maskoten Zakumi tjänade R 23 per dag. - Cheferna i byggnadsbolagen som byggde idrottsarenorna tjänade uppåt 8 miljoner i lön per år, medan en vanlig arbetares månadslön var R 2 933. - För de nästan 40 miljarder SA spenderade på VM kunde 476 189 hus ha byggts, nya hus för nästan 2.5 miljoner sydafrikaner. - Tre av arenorna som byggdes, i Durban, i Nelspruit och i Polokwane, med en kostnad av R 6 miljarder, har inga populära, lokala fotbolls- eller rugbylag i närheten. Kanske kommer de att få rivas för att undvika underhållskostnader.

Är inte detta återigen ett övergrepp iscensatt av den rika västvärlden?

Nästa gång står Brasilien på tur.