Morgonen efter presskonferensen den 22 juli där ärkebiskop Desmond Tutu meddelade världen att han i oktober, när han fyller 79, tänker dra sig tillbaka från det offentliga livet, var det en strålande glad biskop som celebrerade mässan. I många år har han haft fredagsmässan 7.15 i den anglikanska katedralen så fort han är hemma i Kapstaden. Hur så många kan veta om när han är på gång har jag alltid undrat. Kapellet fylls av amerikanska studenter, turister från Skandinavien och Holland, anglikanska präster och kyrkfolk från England och USA, ofta volontärer som arbetar i olika NGO, besökande sydafrikaner från andra delar av landet. Och så de som alltid är där på väg till eller från jobbet och dessutom några uteliggare från kvarteret runt katedralen. En brokig skara. Ibland är där också filmteam från olika länder som ingen egentligen tar någon notis om, särskilt inte ärkebiskopen som är helt koncentrerad på sin uppgift.
Mitt i den stillsamma gudstjänsten och liturgin utbryter alltid ett tumult. Det är tradition i katedralen att man utbyter fridshälsning med så många som möjligt. Efter den slipper ingen undan, alla besökare måste presentera sig och säga var de kommer ifrån. Eftersom “father” Desmond inte hör så väl längre gäller det att tala tydligt och högt. Lite besvärande kan det nog kännas för dem som bara är där för att få se och möta Tutu. Men alla är välkomna och får välsignelsen om man inte vill ta nattvarden.
I fredags presenterade sig en lång, äldre man som Desmond Tutus efterträdare som föreläsare i det här årets “The Eighth Nelson Mandela Annual Lecture” i Johannesburg. Ariel Dorfman är en känd professor, författare och förkämpe för mänskliga rättigheter från Chile.
En tragikomisk situation uppstod när en man med kryckor som saknade halva sitt högerben presenterade sig. Han berättade att han bor här i Kapstaden, men arbetar bland Aid-sjuka i Eastern Cape. När han tränade inför det stora cykelloppet i mars blev han överkörd av en lastbil. I andra änden av samma rad satt Judith, också hon ursprungligen från USA, som förlorat sitt högerben i Sudan då hon som hjälparbetare där träffades av ett matpaket utkastad från en helikopter. Nästan ännu mer osannolikt blev det när ännu en man med käpp hoppade in. Ingen kan skämta och visa omtanke samtidigt som Desmond Tutu. ”You are brothers and sister in arms, I mean legs”, sa han, till allas munterhet.
Och till Ariel Dorfman sa Tutu, vid kaffet efteråt i kryptan, efter att de samtalat en stund: "Jag vet att du inte tror på det här, men du ska veta att du är sänd av Gud att göra det viktiga arbete du gör."
Motvilligt lämnade han det intressanta samtalet och gemenskapen när hans assistent försiktigt påminde om att det nu var dags för nästa möte. Vid 79 års ålder har han rätt att få ta det lite lugnare. Men det är svårt att tro, som han sa vid presskonferensen, att han nu ska dricka rooiboste med sin fru Leah på eftermiddagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar