Afrika måste själv berätta sin historia

”Until the tale of the hunt is told by the lion, the hunter will always be the one who is wrapped in glory” är ett gammalt afrikanskt ordspråk. (Till dess berättelsen om jakten är berättad av lejonet kommer jägaren alltid att vara den som äras).

I Wings, det nigerianska flygbolaget ARIKs tidskrift (som Hans hade med sig tillbaka från resan till Nigeria), finns en intressant intervju med den unga författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Av hennes mycket läsvärda böcker finns Purple Hibiscus och En halv gul sol översatta till svenska (se www.bibliotek.se). Hon menar att det är litteratur från väst som delvis är skuld till den ensidiga, negativa bilden av Afrika. Västerländska författare undviker i sina berättelser att skriva om vad kolonialismen ställt till med, plundringen av Afrikas resurser, godtyckligt dragna gränser, förändring av de traditionella samhällena. I stället berättas om det hat mellan olika stammar som blossat upp sedan kolonialmakterna dragit sig tillbaka.
Det är nödvändigt för afrikanska författare att själva berätta sin historia säger hon, men medger också att den förvrängda bilden får henne att gå i försvarsställning och fundera över om hon vågar skriva som det är eller kommer det att bli missförstått.
Afrika är så mycket mer än fattigdom, korruption, farsoter och krig.

I en intervju med Antjie Krog om hennes bok Begging to be Black (Mail & Guardian 20/11/2009), (se min tidigare blogg ’Tre böcker om identitet, ursprung och tillhörighet’) svarar hon på frågan om varför hon valde att skriva om kung Moshoeshoe och inte den mer vedertagne Kung Shaka. ”Jo”, säger hon, ”kung Shaka värderas högt därför att västerlandet finner den råe, den brutale krigaren, mördaren, mer intressant än en fredlig kung. En brutal krigare är vad vi vill ha från Afrika”.

Och de är på gång, författarna från Afrika, att själva berätta Afrikas historia.

Bara från Sydafrika var 47 författare på väg till bokmässan i London för ett par veckor sedan. Deras tema var ”One Nation, Many Voices”. Det blev ingen resa p g a vulkanutbrottet på Island och besvikelsen var enorm, ett förlorat tillfälle för Sydafrika att för resten av världen visa upp den spännande bredd och varierande djup inom kulturen och litteraturen som finns här. En av bokhandlarna i Kapstaden, ”The Book Lounge”, ordnade Not the London Book Fair och videofilmer därifrån skickades till den Sydafrikanska paviljongen i London. Så mycket bättre det hade varit om författarna själva hade kunnat vara där.

Men deras böcker finns. Läs dem!