Igår var det Sharpvilledagen numera kallad Human Rights Day här i Sydafrika. Inte så klokt för Sharpvilledagen förklarar mer. Det är viktigt att minnas sin historia, inte minst här där mycket hänt så nyligen. Det är 50 år i år sedan arbetare i Sharpville utanför Johannesburg marscherade fredligt som protest mot passlagarna vilka innebar att alla svarta var tvingade att bära ett pass på sig. Deras rörelsefrihet och möjlighet till arbete var begränsad i deras eget land. Polisen dödade 69 personer och skadade många. 30 000 marscherade också i Kapstaden, viket resulterade i massarresteringar, men inga dödade. Robert Sobukwe, den karismatiske och exceptionelle ledaren, ville på fredlig väg protestera mot rådande förhållanden. Apartheidregimen antog inte denna möjlighet till samarbete, utan flyttade Sobukwe från den politiska scenen till fängelse på Robben Island. 30 år av lidande för Sydafrika kunde ha undvikits.
Equal Education, en NGO, är en rörelse med elever, lärare, föräldrar och andra frivilliga som arbetar för kvalitet och jämlikhet i skolorna. För andra året i rad anordnade de en marsch i centrala Kapstaden den här dagen och överlämnade en skrivelse till Utbildningsdepartementet. Enligt denna skrivelse har endast 8 % av de 24 460 statliga skolorna skolbibliotek. De kräver ett fungerande bibliotek med en utbildad, heltids bibliotekarie per skola. Utbildningen är i kris i Sydafrika trots stora anslag från utbildningsdepartementet till de olika provinserna. Flera tusen skolungdomar i skoluniform hade tagit sig in på gratiståg för att delta i marschen. Jag var i kyrkan, men kom strax efter då de samlats på ”The Parade” framför Rådhuset för att lyssna på tal och musik.
En liten solskenshistoria som avslutning visar vad en enda lärare kan betyda. Thuli Ntshingila, en mycket söt honourstudent, stod och småpratade medan hon väntade på böckerna hon skulle låna. Vi hade tillsammans sökt böcker och artiklar till hennes uppsats om ”Development Theories” och jag märkte att hon uppfattade snabbt och var påläst. 'Jag älskar att läsa', sa hon. 'Jag t.o.m. tillåter mig att läsa skönlitteratur en stund innan jag går över till mina studier. Det var en lärare jag hade i skolan som lät oss låna och läsa många böcker och sedan skriva om vad vi läst. Det mötte först på motstånd i klassen, men hon fick alla med sig. Alla mina syskon hade samma lärare och vi älskar alla att läsa. Det blev en stor förlust för den skolan när hon slutade. Känner du till marschen på söndag för skolbibliotek? Jag kommer att vara där för det är så viktigt'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar