”Back to Square One”

Letitia Lekay är min kollega och som nu går vidare. Hon har fått ett bra arbete som fakultetsbibliotekarie på universitetsbiblioteket och jag är mycket glad för hennes skull. Vid 45 år och efter 6 år på samma arbetsplats kände hon att det var dags att pröva något annat. Letitia tog över jobbet som bibliotekarie i december 2003 när jag lämnade Sydafrika och återvände till Sverige. Villkoret från SKM när jag anställdes var att en lokal bibliotekarie skulle efterträda mig. Av de 28 sökande gjorde vi ett bra val den gången.

Med små medel hade jag under 2½ år långsamt byggt upp bokbeståndet, fått tillstånd att vara del av universitetsbibliotekets bokkatalog och lyckats få fram 4 datorer för studenterna att använda för informationssökning och att skriva på. I början av 2000-talet var det ytterst få studenter här som hade råd med en egen dator. Idag är det nästan ett krav för att kunna studera trots att den ekonomiska situationen för de flesta studenter inte är lättare. Sverige bidrar endast med min lön. När Letitia började hade Institutet flyttat till andra lokaler där det redan fanns ett litet institutionsbibliotek som vi kunde använda och dela med några andra utbildningar. Efter 2 år återvände jag och vi har sedan dess arbetat tillsammans och stegvis utvecklat resurser och förbättrat servicen till studenter, forskare och lärare. Kanske är den sociala sidan inte minst viktig för de studenter som kommer från hela övriga Afrika och även för de sydafrikanska studenter som har långt hem. Biblioteket blir en fast punkt i tillvaron förutom föreläsningarna och studentrummet.

Under veckoslutet för två veckor sedan stals fem av våra sju datorer och alla de nya platta skärmarna. Någon har hjälpt till inifrån genom att låsa upp en balkongdörr. Det var den sjätte stölden i byggnaden på ett halvår trots säkerhetspersonal och kameror och det är inte de enda stölder som skett på campus. Det är en ond cirkel. Ett universitet som historiskt kämpat i underläge jämfört med de gamla privilegierade och som vill vara till för de fattigaste studenterna har så många problem att lösa. Det tar aldrig slut.

Situationen där jag är har nu plötsligt blivit som den var 2003, då vi precis flyttat till School of Government. Det är nu lika många månader kvar till mitt kontrakt går ut och det är dags att lämna. Back to square one.

Min uppgift är inte att ta över ansvaret igen. Jag är här som en extra resurs. En bibliotekarie behöver snabbt anställas och vi behöver få nya datorer. Vi får se hur det går.