En av de många studenter jag möter

I november skriver studenterna sina slutexamina och de som är klara med sin ”master”- uppsats eller avhandling lämnar in för bedömning för att hinna bli promoverad i mars. (Här får studenter på alla nivåer som tagit examen vara med om en promotion).
Mest utländska studenter, som inte har möjlighet att resa hem, dyker fortfarande upp i biblioteket och idag på förmiddagen kom J från Malawi, som vanligt leende, men ögonen var trötta och bekymrade. Vi har lärt känna varandra under det år som gått då jag hjälpt J att söka information, lära ut hur man refererar i en uppsats och hur man skriver en referenslista. Med ett begränsat antal studenter på ett par hundra hinner jag lära känna många av dem. Vi bor åt samma håll så han har då och då kunnat åka med mig efter föreläsningen som alltid är kvällstid.
Brevet han hade i handen gav i två korta meningar besked om att han inte blivit antagen till fortsatta studier till en masters i ”Public Administration”, och nu var det försent att söka på en annan institution. ”Jag skulle vilja tala med doktor P som undertecknat brevet, men receptionisten vill inte släppa in mig. Hon säger att beskedet är definitivt och blev arg på mig när jag insisterade”, sa J. “Jag har också sökt stipendium. Om jag får det så kan jag ju inte utnyttja det. Jag kan bara inte acceptera det här och ge upp”.

J som är 35 år börjar bli gammal enligt honom själv. Han har tagit med sig sin fru och deras två döttrar hit till Sydafrika. ”Om min fru stannat kvar hemma skulle hon inte förstå vad jag gör. Nu hjälps vi åt att klara livet här. Den äldsta dottern går i en bra skola och den yngre i förskola. De lär sig så mycket, inte minst engelska. Jag har bestämt att jag vill studera vidare så att jag kan få ett riktigt arbete när vi återvänder och ta mig ur fattigdomen jag kommer ifrån och ge mina två flickor bra utbildning. Jag är den första i min familj som studerar. Min enda bror som är äldre än jag har förstört sitt liv. Mina föräldrar separerade när jag var liten och min mamma, som aldrig gått i någon skola, överlever på det hon odlar och bara väntar på att jag ska skicka hem pengar och hjälpa henne, berättar han när vi småpratar och funderar över nästa steg. Också min svärmor är beroende av hjälp från oss. J:s fru arbetar som städerska i ett hem och själv har han städat om nätterna parallellt med studierna. Därför gick det inte så bra den första terminen, men målmedveten och ambitiös som han är har det gått betydligt bättre andra terminen. Problemet var att resultatet från andra terminens studier i Development Studies inte kommit innan ansökan till Public administration gick ut.

J behövde få tala med doktor P och jag dristade mig till att ringa honom och fråga om det var möjligt. Tala med sekreteraren, sa han, och säg att jag tar emot. Sällan har jag sett en sådan hierarki som här.Alla bevakar noga sin position. Efter lunch blev J insläppt. Priscilla vår sekreterare på ISD (Development Studies) som gör allt för studenterna lyckades få fram J:s examensresultat och lämna över det till doktor P.

En strålande glad och lättad J ringde mig ikväll. Han hade fått e-post att han blivit antagen.