Dinosaurs, Diamonds and Democracy av Francis Wilson
(Ctrl + klicka på titeln för att se boken)
För många är Sydafrika känt främst för sitt vackra landskap, sina vilda djur, guld- och diamantgruvor och för apartheid och dess konsekvenser. I en alldeles nyutkommen bok, med den träffande titeln ”Dinosaurs, Diamonds and Democracy”, får man följa landets historia från de allra tidigaste bevisen på liv för 3½ miljarder år sedan, om utvecklingen av de första däggdjuren på land 280 till 180 miljoner år sedan, fossiler från de äldst kända dinosaurerna funna i Drakensbergen, till de första människorna . Homo sapiens har sitt ursprung i Afrika för ca 200 000 år sedan och spreds härifrån ut över världen. Skallen, som finns i relief på bokens framsida och kallas ”the Taung Child”, hittades 1925 utanför Kimberley och är en länk i människans utveckling. Ytterligare fynd som gjorts i det som nu kallas Människans vagga The Cradle of Humankind utanför Johannesburg och är ett av Unescos världsarv, visar att mänskligheten har sitt ursprung i södra Afrika.
Arkeologiska fynd och klippmålningar i överflöd visar hur Sanfolket, som var jägare och samlare, levde i Sydafrika. I sen tid för ca 2000 år sedan vandrade Khoe in, ett herdefolk med kor och får, följda 300 år senare av bantu-talande jordbrukare. När européerna kom från 1400-talet och framåt hade 50 000 år förflutet sedan människan vandrat ut ur Afrika för att befolka världen. Med holländarna, och senare engelsmännen, började den 350 år långa perioden av kolonisation av södra Afrika. Idag antyds då och då att denna tid är en parentes i historien, att Europas influens är över och att Sydafrika åter måste bli en del av Afrika. Inflyttning av folk från många olika delar av världen har dock satt starka spår här. Ett exempel är ”Cape Mixed Ancestry” (av apartheidregimen kallade coloureds”, färgade) en term som forskare använder på det folk som i huvudsak bor i västra Kapprovinsen. De är den befolkning i världen, som visar den högsta blandningen från olika grupper och kontinenter, och är ett bevis på att alla som en gång kommit hit har hemortsrätt här.
Varför då ännu en bok om Sydafrikas historia när det finns så mycket redan skrivet? Jo, säger författaren Francis Wilson ”för de flesta av oss är bedrövligt okunniga om hela vår historia. Vår kunskap är lika delad som vårt förflutna. Det behövs en bok som berättar vår historia så att vi kan komma ihåg huvudlinjerna". När Francis Wilson, professor emeritus i ekonomisk historia från University of Cape Town och känd apartheidmotståndare, berättade för förläggaren om sin ide’ att skriva en bok på 10 000 ord så trodde hon inte på det, utan sa att han var galen. Det blev 18 000 ord, men är ändå en kort, kort historia som ger mycket kunskap. Han har verkligen lyckats. Varje mening är full av innehåll, varje illustration (och det finns många) viktig. Att det ligger mycket forskning bakom visar den långa litteraturlistan som inte ryms i boken utan finns på förlagets hemsida. Han säger också att han fått mycket hjälp av kollegor och forskare, som på senare år gjort stora framsteg i kunskapen om landets historia och som tålmodigt berättat och förklarat.
Det har blivit en pärla eller snarare en liten diamant till bok, en bok som andas försoning (jag kan inte uttrycka det på annat sätt), en bok full av fakta men där man ändå hela tiden anar var författaren står .
För var och en som besöker landet är detta en utmärkt förberedelse, men främst är det en bok för varje sydafrikan att ta till sig och läsa. En gemensam historia att bygga vidare på.
The Taung Child
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar