Bokmarknaden i Sydafrika är i kris

Kommer den nya regeringen att slopa skatten på kunskap?
För sex år sedan överlämnades en lista med 100 000 namnunderskrifter till regeringen. Sydafrikas kända författare, förläggare, fackföreningar, bibliotekarier, skolor, universitet och ledande akademiker hade gått samman i en kampanj för att få bokskatten avskaffad. Dåvarande finansminister Trevor Manuel avvisade anhållan med att det bara skulle gagna de rika. (The Sunday Independent 26 april 2009).
Idag 15 år efter apartheid är bokmarknaden i kris enligt artikeln. Den bokköpande publiken, fortfarande en mycket liten och mycket vit grupp, har inte märkbart förändrats under de här åren och nu försämras läget ytterligare av den ekonomiska situationen. Skenet kanske bedrar, men ändå händer det mycket positiv. Ett flöde av unga nya sydafrikanska och afrikanska författare recenseras i tidningarna. Nya bokhandlar ser dagen ljus: "Book lounge" nära Parlamentet, där mycket folk rör sig under dagen, har varje vecka flera författarbesök och läsning för barn på lördagar. "Kalk Bay Books" granne med konstaffärer och keramiker i det charmiga fiskeläget längs False Bay lockar många besökare som strövar längs Main Road. Äldre bokhandlar som funnits länge som Clarkes på Long Street med enbart afrikana, nytt och gammalt, är en guldgruva eller Exclusive Books, med sina sena öppettider (till kl 23 på fredagar) och med bokcafé, lockar mycket folk.
Vem har då råd att köpa böcker idag? En pocketbok kostar 120 – 190 Rand. (1 Rand = 0.95 SEK) och av den summan är 14 % skatt. Kurslitteratur kanske rör sig mellan R300 och R700. Bland de studenter där jag arbetar är det mycket sällsynt att de har råd med egna böcker, i så fall en och annan utländsk student med stipendium.

Den stora majoriteten sydafrikaner läser inte böcker alls och orsakerna till detta är fler än att böcker är dyrt. 40 år med en politik som medvetet undanhöll en så stor del av befolkningen teoretisk utbildning har lämnat ett arv med kanske 60 % av befolkningen funktionella analfabeter, 20 miljoner som nätt och jämt kan läsa och skriva.
I de flesta sydafrikanska hem står TVn på hela dagen. Ibland ett folk som inte har
läsning som tradition är detta förödande. På de 4 kanaler som vi har (det finns många fler att tillgå om man betalar) så ockuperas den mesta tiden av såpor, inhemska och amerikanska. Den muntliga berättartraditionen har i stort sett försvunnit med flykten till städerna.
Vad som också oroar mig är att så få studenter inte heller läser mer än den litteratur som är obligatorisk och som har att göra med studierna. Om man kommer från ett hem utan lästradition, där det inte funnits några böcker eller tidningar och utan tillgång till skol- eller kommunbibliotek är det kanske inte heller så konstigt.

Det talas mycket om skolan i kris och att undervisningsnivån och lärarnas utbildning måste förbättras. Ett litet steg på vägen för den nya regeringen kan vara att ta bort skatten så bokpriserna kan sänkas och fler böcker bli tillgängliga i skolor och på bibliotek. De relativt rika har råd att köpa böcker, precis som Trevor Manuel sa, men det är de som fortfarande lider av skadorna från apartheidtiden som mest behöver kunna köpa och låna böcker och uppmuntras att läsa.