Det är nu bara drygt en månad kvar till vi ska lämna Sydafrika efter 8 år här på 2000-talet. Vi har blivit rådda att börja avveckla i tid, men hela tiden kommer andra till synes viktigare eller oväntade saker före.
På torsdagar har Hans sedan många år morgonmässan i anglikanska katedralen, St. George, kl. 7.15. Samma morgon töms också vår soptunna. Vi satte ut den på trottoaren som vanligt i torsdags innan vi åkte. Längs gatan passerade vi en rad människor som letade i soptunnorna efter något användbart.
Väl tillbaka två timmar senare stod bara grannens tunna kvar, en blank, ren och alldeles ny tunna, betydligt snyggare än vår. Spår i gruset visade att sopbilen hade passerat. Innan jag ringde kommunen kollade jag om grannen eventuellt inte av misstag tagit in vår. Någon som kanske behövde något att dra sina fynd i hade helt enkelt tagit tunnan som har hjul. En vänlig röst svarade på City Council efter en stunds köande. Eftersom det tydligen var stöld måste det först anmälas till polisen innan vi skulle kunna få en ny.
På Mowbray polisstation har jag varit flera gånger tidigare. Ingen kö som tur var. En ung poliskonstapel, Constable Maluleke, prydlig i ljusblå, kortärmad uniformsskjorta med axelklaffar, bad mig sitta ner. Så tog han fram 3 blanketter och började förhöra mig om vad som hänt. En rapport skulle skrivas, och för hand skrev han nu långsamt och eftertänksamt. Jag hann undra mycket över hur han kunde skriva en så lång historia om en soptunnas försvinnande. A4-sidan var till slut fylld efter säkert över en halvtimme. Han lät sig inte stressas av att jag satt och betraktade honom hela tiden. Så var det min tur att läsa igenom innan jag skulle skriva under. Med mycket snygg handstil (man klagar på skolan här, men skriva vackert kan alla) hade han skrivit en proffsig rapport som beskrev plats, tid, ägare, soptunnans utseende och vad som förmodligen hänt.
Tio minuter efter jag lämnat polisstationen fick jag meddelande på min mobil med ett nummer som jag sedan ringde in till City Council. En ny tunna, lika fin som grannens, kommer nu att finnas för den nye ägaren av vårt hus, men det kommer att ta upp till 2 veckor innan vi får den, beroende på vad de har i lager. Alldeles gratis. Kommunen har i sin tur försäkring, för många tunnor försvinner. På fredag eftermiddag fick jag ett samtal från Mowbray polisstation. En kvinnlig röst, som ringt mig en gång tidigare vid en annan stöld, frågade hur jag mådde. Men det var ju bara tunnan som försvann svarade jag. Vi brast båda i skratt. Hon som ringde får en lista på stölder och har i uppgift att höra hur folk som blivit utsatta mår, men får inte veta vad som hänt.
Mycket av administrationen fungerar alldeles utmärkt. Det här är en liten händelse i ett samhälle som har enorma problem och utmaningar. Och alla polisstationer är inte som Mowbray, sa Pamela, som just tittat in på en kopp te när telefonen ringde. Hon är uppvuxen i Langa och vet. Men även jag har varit på polisstationer som Manenberg och Nyanga och fått god hjälp. En positiv händelse blev det trots allt.
1 kommentar:
Underbart att dom ringer upp!
Skicka en kommentar