Bröllop i Sydafrika

White Wedding är en road movie som lockar till skratt. Om den visas i Sverige så gå och se den. Det är en film som med humor visar att ännu inte mycket har förändrats i relationen mellan människor i det här landet.
Sydafrika har börjat göra sina egna filmer med nya teman, mer övertygande än filmerna om kampen och apartheidtiden som var påverkade från USA och ofta hade en amerikansk skådespelare i huvudrollen. En ung flicka ska gifta sig och vill ha bröllop i kyrkan, vit klänning och fest i en fin lokal vid havet i Kapstaden. Hennes traditionella mamma låter sig inte rubbas i sin åsikt och planerar något annat.

Vi har också varit på bröllop sedan vi kom åter från Sverige. Zipho, vår kyrkas präst i Guguletu, har äntligen gift sig med sin Cordelia Ntombikayise. Han har blivit lite av son i huset och studerar dessutom teologi på universitetet så vi träffas ofta. Självklart skulle vi vara med. I åratal har detta bröllop planerats och nu var lobola (brudpriset) betalat, presenter som de önskat sig överlämnade till brudens familj, bl. a. en rock till en av männen, och tiden för bröllop bestämd. Lobola betalas numera i pengar, men räknas fortfarande i antal kor. En ko är värd ca 5,000 rand så 6 kor blir 30,000. Det var enklare förr sa Mrs Zazini, prästfru från Eastern Cape, på sitt rättframma sätt. När alla ägde boskap var det ju bara att ta de kor, får och getter som krävdes. Det här fungerar inte i vårt moderna samhälle. Men många håller fast vid gamla traditioner och menar att det är viktigt för förhållandet mellan de två familjerna.
Vi bestämde oss för att ta bilen och tillsammans med två vänner körde vi över 150 mil (enkel resa), med övernattning efter 100 mil i Bloemfontein, till Newcastle i norra KwaZulu-Natal. Det skulle bli ett bröllop i dagarna tre med början i kyrkan redan kl 9 på lördagsmorgonen. För säkerhets skull var vi där i tid, men det visade sig att vi var bland de första. 1½ timme senare var kyrkan fylld med flera hundra människor och brudgummen hade anlänt med sina tre bestmen. Bruden med brudnäbbar och tärnor fördes in av en bror eftersom hennes pappa är död. Seden att bruden lämnas över till en ny man sprider sig. Undrar hur många som reflekterar över vad det betyder. Det blev en minnesvärd 3 timmars gudstjänst med mässa ledd av biskop Biyela assisterad av flera präster. På festen som varade resten av dagen och kvällen var vi över 300 gäster.

När vi nästa morgon kl 10 kom till Ziphos familj var där redan många samlade. Mitt i trädgården låg den redan slaktade kon som höll på att styckas. En gåva från brudens familj. En stund senare stod ett stort följe sjungande och dansande utanför grinden. Det var brudens familj som nu kom och skulle välkomnas och de hade i sin tur gåvor till släktingar i brudgummens familj. I timmar delades presenter ut, bl. a. 50 filtar till fastrar och mostrar och kusiner. Alla som fick en lade sig ner för att pröva sin present. Slutligen bars en stor dubbelsäng ut. Det var brudparet som nu fick pröva den. Lite opraktiskt hann jag tänka, att köpa en säng och forsla den 150 mil till Kapstaden. Nej den var ämnad för svärmors hus när son och sonhustru skulle komma på besök. Vi underhölls hela tiden av en grupp unga flickor.
Traditionen är att de unga männen ska hitta sig en blivande fru. Flickornas mammor håller noga uppsikt för att se om någon visar intresse för dottern och bröllop senare kan arrangeras. På landet i byarna med social kontroll fungerade säkert detta. Jag frågade lite då och då vad det som hände betydde. Flera yngre personer hade ingen aning medan de äldre kunde förklara.
Vi fick en god lunch innan vi reste hemåt men jag tror inte att den nyslaktade kon hade hunnit tillredas. På måndagen skulle en get slaktas som symbol för att bruden nu har rätt att röra sig fritt i svärmors hem. Brudens mamma var inte med på hela tiden. I tre månader ska hon sörja sin dotter till dess hon kommer hem och berättar hur hennes nya familj är. Nu väntar både Zipho och vi på att Ntombikayise ska flytta hit till Kapstaden. Hon är lärare i matte och kemi och måste först avsluta läsåret. Här kommer hon lätt att få jobb. Bristen på lärare i naturvetenskapliga ämnen är skriande.
Framtiden får utvisa om det blir som Nokutula sa i en livlig diskussion mellan en grupp studenter om gamla traditioner. ”Vi unga måste först få lära oss om våra egna traditioner som har blivit fråntagna oss här i landet. Först då kan vi bedöma vad vi kommer att vilja behålla”.