Från: Barbro Engdahl
Arbetsuppgifter: Bibliotekarie på Institute for Social Development, University of the Western Cape och Främjande av läsning i COD, ELCSA
Land: Sydafrika
Tidsperiod 2006
Samhällssituationen
Att leva i Sydafrika är motsägelsefullt. Man fortsätter att kastas mellan hopp och uppgivenhet, mellan tro på att försoning och demokrati ska segra och att problemen är alltför stora att lösa och att människors girighet och egoism ska ta överhanden.
Sydafrika är mycket tydligt en öppen demokrati där media har fritt spelrum och verkligen ser som sin uppgift att kritisera regeringen och visa på problemen i samhället. Debatten är livlig och människors engagemang stort.
Det finns dock ett allvarligt undantag och det är polisens statistik över brott som regeringen inte vill publicera. Man är rädd för att skapa en dålig image. De siffror som kommer en gång per år är opålitliga. South African Institute of Race Relations (SAIRR) som är en oberoende organisation, kom nyligen med statistik för 2006 som jämför våld i de olika provinserna. Antalet mord (59 på 100 000) i Western Cape är högst i landet, 5 gånger högre än Limpopo. Denna siffra menar polisen är en förenkling eftersom en stor procent av morden skett i två svarta områden med speciella problem.
Låt mig nämna ytterligare några problem. ANC har stor majoritet och ingen tillräckligt stark opposition. Oron finns för vem som ska bli dess president och också landets när Thabo Mbeki avgår 2009.
Kapstaden är specifik med sin befolkning av ”coloureds” som tidigare hade företräde till arbete före svarta, men som nu enligt vad många säger, inte har samma möjlighet till arbete så länge ”affirmative action” råder. Men arbetslöshet drabbar alla grupper. Den är mycket stor, mellan 40 och 80 % beroende på var det är i landet. Samtidigt saknas utbildad arbetskraft och erfarenhet inom många områden, inte minst inom tekniska yrken. Endast 5 % av ungdomarna som tar studenten går vidare till högre studier vid universitet. Det är inte tillräckligt.
Men här finns också så många konstruktiva exempel: I en intervju i en lokal tidning med Professor Brian Huntley, chef för Sydafrikas åtta nationella botaniska trädgårdar, bl a världsberömda Kirstenbosch, sedan 17 år, berör han problemet med utbildning. Han vill träda tillbaka till förmån för en ung, svart efterträdare, men samtidigt stanna kvar som mentor några år. Han säger att en utmaning är att få fler unga forskare inom hortikultur och andra naturvetenskapliga områden. (SA har t ex bara en svart landskapsarkitekt). Problemet är den svaga undervisningen i matematik och naturvetenskap i många skolor. Problemet är inte ungdomarna utan den dåliga undervisningen.
Lärarnas utbildning, status och lön behöver uppgraderas. Detsamma gäller polisen.
Utbildning och arbete till människor skulle lösa många problem.
Trots att Mandela gått ut öppet och deklarerat att en nära släkting dött i AIDS är HIV och AIDS fortfarande behäftat med skam. Alla vet om att kanske 800 människor dör varje dag men det talas inte om det. Bara de som är direkt berörda vet.
Turismen på gott och ont ökar hela tiden.
2010 och världcupen i fotboll nämns i alla sammanhang och kanske är det en övertro på hur det kommer att påverka till det positiva.
Arbetsuppgifter
I januari 2006 återvände min man Hans och jag till Kapstaden efter två års vistelse i Sverige. Vårt nya kontrakt på fyra år ses som en fortsättning på vår förra period då vi var i Sydafrika från juli 2001 till december 2003. Vi deltog inte denna gång i någon missionärskurs utan fick några dagars förberedelse på Kyrkans Hus i Uppsala.
Min uppgift under första perioden var att återuppbygga ett institutionsbibliotek för Institute for Social Developments (ISDs) studenter på University of the Western Cape (UWC). I samband med flytt till en annan byggnad (School of Government) och integrering av två mindre bibliotek till ett slutade en bibliotekarie. Någon ekonomisk möjlighet att återsätta tjänsten fanns inte. Som lovat utlystes den tjänst jag upparbetat och en sydafrikansk bibliotekarie, Letitia Lekay, fick den. I två år har hon alltså skött arbetet som tidigare gjordes av två.
ISD ger kurser i högre utbildning i ämnen som Jämförande ekonomi, Konfliktstudier, HIV och AIDS, Social Policy, Education och ”urban and rural development” som leder till Honours (ett år efter grundexamen), Masters och doktorsexamen (PhD). Antalet studenter som antas varje år är ca 80.
Redan för 4 år sedan märktes att studenter från andra länder i Afrika började söka sig till Sydafrika för högre studier. Idag är antalet ännu högre. Detta år har vi förutom från Sydafrika haft studenter från Etiopien, Rwanda, Cameroon, DRC, Malawi, Zambia etc. dessutom från Kina och Tyskland. (Ett utbytesprogram med Bochum University i Tyskland pågår sedan några år).
När jag lämnade sa direktorn för ISD, professor Pieter Le Roux, att om ni återvänder så finns det behov av dig här.
Studenter från flera olika utbildningar använder biblioteket, ett ”resource centre” anpassat för ”development studies” och ”public administration and management”. Många andra studenter från olika utbildningar på UWC söker sig också till oss. Via universitets-bibliotekets katalog som vi har gemensamt kommer de för att låna böcker. Alla studenter får den hjälp vi kan ge dem. Biblioteket är ett komplement till universitetsbiblioteket och vi två bibliotekarier undervisar de nya studenterna i informationssökning och kan ge individuell undervisning och hjälp till varje enskild student i deras forskning. Universitetsbiblioteket har allt större resurser främst vad gäller databaser. Svårigheten är för varje forskare att hitta det material som behövs och det är där vi biliotekarier kommer in. Några belysande exempel på aktuella ämnen kan jag ge. En student från Rwanda höll i november på att formulera sitt ämne för magisteruppsats (avhandling) i ”social policy”. Han vill undersöka varför det oftast misslyckas när man applicerar ett annat lands sociala program (t ex från Europa) på ett afrikanskt land. Det var svårt att hitta redan skrivet och publicerat material. Genom min vetskap om NAI, Nordiska Afrikainstitutet, hittade vi namnet på en av deras forskare, numera i London, som skrivit i detta ämne.
Ett annat exempel är en doktorandstudent från Malawi med erfarenhet genom eget arbete i flera ”NGOs”. Hans ämne är inom konfliktstudier och han ska undersöka varför bistånd oftast orsakar konflikt och om det överhuvudtaget finns några exempel på där biståndet lett till hållbar utveckling. Efter några dagars genomgång av olika fulltextdatabaser för tidskriftsartikar och annat publicerat material kunde han resa hem med material för flera månaders arbete till dess han återkommer för handledning i februari.
Fyra dagar ägnar jag åt universitetet. Resten av veckan går till vår lokala kyrka, ELCSA, där mycket händer både i kontraktet och i stiftet. Den 8-9 april deltog jag i konferens för kontraktets kvinnorörelse. Två dagar där gemenskap, bön, sång och gudstjänstfirande betyder mycket, men som kunde utnyttjas betydligt mer till information och debatt i kyrkliga, sociala och politiska frågor.
Biskop Merwyn Assurs önskan är att jag på olika sätt ska främja läsandet bland medlemmarna och anställda i Cape Orange Diocese. Hur ökar man läsandet där traditionen inte finns men där nog främsta problemet är en kostnadsfråga?
Den 21 – 25 september hade biskopen, efter flera års uppehåll, samlat alla makar till präster för konferens i Beaufort West. Ungefär hälften, ca 25, kom. Vi fick vara med om ett gediget program med inbjudna talare i sociala frågor och information om de lokala problemen med prostitution och HIV och AIDS i ett samhälle som ligger längs N1, huvudvägen mellan Johannesburg och Cape Town. En programpunkt som saknades, men som tvingades fram av de yngre prästfruarna, var en diskussion om deras situation och förväntade uppgifter i fortfarande mycket konservativa församlingar. Att så få deltagare kom är för att alla är yrkesarbetande och detta måste kyrkan ta hänsyn till.
Mitt bidrag var att presentera och berätta om kvinnliga, sydafrikanska romanförfattare. Jag fick mycket positiv respons och en del av de böcker jag tagit med köptes eller lånades hem.
Min uppgift är nu att gå vidare med bokspridning, teologi för präster och lekmän, litteratur i kvinnofrågor i ett samhälle som fortfarande är mycket patriarkalt, barnböcker och förstås skönlitteratur.
SKMs strategiska områden i relation till mina två arbetsuppgifter.
Först det dagliga mötet med studenter som har fått möjlighet till studier ofta under stora uppoffringar. Många kommer från den ekonomiskt mest eftersatta delen av Sydafrika, Eastern Cape. Att stödja dessa till lyckade studier och därigenom möjligheten till arbete som hjälper dem och också deras familjer till förändring av deras socio-ekonomiska situation ut ur fattigdom berör de områden
Många studenter jag möter kommer från länder med svåra konflikter, som Sudan, Democratic Republic of Congo, Etiopien och Rwanda. Studierna ska ge dem mer kunskap och beredskap att vid återvändandet spela en roll i återuppbyggnad, försoningsarbete och konfliktlösning i sitt hemland.
Själva abetsplatsen, biblioteket, är en plats för kulturmöte. Att för sydafrikanska studenter möta övriga Afrika och dess ambitiösa studenter kan vara en utmaning. Antalet kinesiska, också hårt arbetande, studenter har ökat. De håller sig till sina landsmän och visar till synes sällan intresse för sin omgivning. Att konfrontera dem är en uppgift. Men det finns lysande undantag där vänskap och kontakt uppstår, debatter och utbyte av erfarenheter.
När det gäller den lutherska kyrkan, ELCSA, så är situationen så gott som oförändrad sedan apartheidtiden. Varje församling är en isolerad enhet som har nog med sina egna problem. Någon vilja till förändring är svårt att upptäcka. För några år sedan skrev jag att vi fortfarande var udda och de enda som kom utifrån och det har inte skett någon förändring sedan dess.
Vems uppgift är det egentligen att bryta gränserna så utstuderat planerat och cementerat av apartheidideologerna?
Ett trevande exempel till möte och försoning finns dock i vår församling Eureka. En liten grupp församlingsbor möter en gång i månaden medlemmar från en församling i den Holländsk Reformerta Kyrkan.
Det finns en rad exempel, främst från kvinnorörelsen, på socialt engagemang
t ex stödjande av barnhem och skolor. HIV/AIDS-grupper finns i församlingarna för undervisning och stöd.
Svenska kyrkans missionsuppdrag
Det är varje dag en glädje, en gåva, att få stå i missionens och Guds tjänst, att på olika sätt och i olika sammanhang vara till för människor. Hela uppdraget är mission. Även där inget sägs högt om det finns missionens dimension som en befriande kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar