En vit elefant

Över veckosluten ligger en rad containerfartyg på redden i Table Bay utanför Kapstaden och väntar på att gå in i hamn när det blir vardag. Det är vackert, men säkert också en miljöfara, som det är i andra delar av världen. Jag läste något om stora problem för fiskerinäringen i vattnen runt Sydostasien där fartyg i hundratals ligger. Här är det oftast färre än tio.

Det finns en annan silhuett som också ser ut som ett enormt fartyg och det är Cape Town Stadion, den som byggdes till fotbolls-VM 2010. Om man går promenad på stranden norr om centrum i Milnerton, som vi gjorde igår eftermiddag, och ser mot Table Mountain, skymtar man den i fjärran. Igår var det dis över havet och stora bränningar, och då syns den bara svagt. Det har blivit en ’vit elefant’ som många befarade och insändare i Cape Times tar upp problemet då och då. Sydafrika är inget fotbollsland, som Brasilien som har VM 2014. Vi får hoppas att de inte gör samma misstag. Rugby och cricket spelas i Newlands av gammal tradition och man är ovillig att flytta därifrån. Då och då hyr andra evenemang in sig, men det är tydligen mycket hög hyra. Det är också långt att åka till en match för de flesta som då måste betala både resa och biljett.

Längs kusten från Stadion i Green Point, norr ut mot Milnerton och Bloubergstrand, vackert belägna stadsdelar, tidigare endast för vita, byggdes också en ny busslinje med särskild körbana i mitten och mycket påkostade hållplatser. Den ser inte ut att fungera längre. Hittills har vi inte sett några bussar i trafik. Och vem skulle använda den linjen. De som bor åt det hållet åker i sina egna bilar. Samtidigt planerades att förbättra den stora trafikleden Klipfontein, en mycket lång gata som leder ut till områden där miljontals människor bor. Det skulle bli förbättrad busstrafik, bättre gångbanor och cykelstråk. Där ligger också Athlone Stadion, den som FIFA vägrade att satsa på. Men inget händer och det är nu tyst om det. En av orsakerna är att minibusstrafiken som utvecklades redan under apartheidtiden härskar här. Där görs stora pengar och ingen rår på maffian som styr. Taxikrig utbryter då och då mellan de olika taxiföretagen. Och som vanligt är det människorna som sitter emellan, de som tidigt ska till sina arbetsplatser och blir tvingade att åka i dessa ofta överfulla och trafikfarliga bussarna. Ett stort stressmoment är att bussarna inte går på bestämda tider utan först när de är fulla.